-

har insett att bloggen verkligen är som en dagbok för mig. här kan jag verkligen skriva av mig, även om jag egetligen skulle vilja få med mer men det går inte eftersom en del läser det jag varje dag sitter och skriver. den är ett sätt för mig att minnas det som varit, både bra och dåliga saker. jag kan se tillbaka på bloggen och se under vilka perioder jag verkligen mådde dåligt men också när jag mådde riktigt bra. jag märker det på mitt skrivande. på mina små korta texter med kursiv stil som oftast betyder något speciellt. den får mig att minnas varenda dag, varenda litet speciellt tillfälle. men ibland vill jag inte läsa det som stått. jag vill gå vidare med livet och inte se det som varit. jag kan bli deprimerad.
jag läste för ett tag sen mina inlägg tidigare i år, då jag var som mest ledsen. det fick på något sätt mig att komma tillbaka till alla hemska tankar och hemska minnen som jag bara vill glömma. jag ville inte läsa mer, men kunde ändå inte låta bli.
ändå är jag glad att jag varje dag har suttit och skrivit ner mina handlingar, tankar och känslor. framför allt har jag skrivit ner mina handlingar. jag skriver inte så mycket om känslor och tankar eftersom jag är en sån person som hellre stänger allt inne, som inte visar hur jag egentligen mår.
jag har många gånger suttit och skrivit långa texter som jag sen raderat precis innan jag skulle publiera dom. vill inte att människor ska komma allt för nära på mitt liv. negativt.
hur som helst, bloggen är bra. den är bra för mig.
om den är bra för er, det vet jag inte. men jusst nu är inte det det viktigaste ändå...