-

jag är förvirrad. jag mår så jävla dåligt, men ändå inte. jag vet inte vad som kommer hända, hur allt kommer bli, men på nåt sätt känns det som att det kommer bli bra. på ett eller annat sätt. det här var väl meningen. det var ödet, som du kallade det. ett halvår är en lång tid, och du har lärt mig mycket. du har gjort mig både starkare och större. jag är glad för det. samtidigt som jag är ledsen. så sjukt ledsen. jag kände mig lämnad kvar, bortvald. men jag vet att det inte var så du menade. du gjorde det bästa för din skull, och för min. och jag ser upp till dig, det gör jag. trots en del saker som gjorde mig så ledsen så ser jag up till dig. du har viljan. viljan att lyckas och att få det bra. viljan som många saknar. som jag saknar.
jag gav tillbaka allt jag fick ifrån dig. jag fick och jag gav. jag gjorde mitt bästa. mitt bästa för att få dig att tycka om mig och bry dig om mig, och jag tror jag lyckades.
du är en av världens bästa människor, och jag är glad att jag träffade dig.
jag ser ljust på framtiden, eller jag ska göra det. när saknaden och sorgen har gått över då ska jag göra mitt bästa för att se allt positivt.
jag finns här för dig, och jag glömmer dig aldrig,
V


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0